En enslig onsdags natt..
eller är det tordag nu, hmm.. idag var det praktik dag :D jippi tänkte jag och gick och lade mig i tid för att orka. jag åkte dit i tid och fanns på plats 5 min innan jag skulle träffa min handledare.
jag väntade och väntade, men det dök inte upp någon handledare så jag gick för att kolla sals dörren , så att jag inte hade tagit miste på tiden eller så... när jag kommer fram till salen så ser jag ett fint litet a4 där som inte är ett schema utan en lapp där det står med grön text att hon är sjuk och lektionen är inställd.
så var det bara att ge sig iväg hem igen, jag kom hem och lagade mej lite mat och gav mig sedan iväg på alby för en flygbladsutdelning. där väntade 20 min efter utsatt tid på de andra och ingen kom.. de var bara att åka hem igen. skulle igentilgen ha varit på möte klockan 18:30 men orkade inte efter den här dagen så jag åkte hem istället.
jag kröp upp i sängen med min älskade harry potter bok ( som jag läser för andra gången nu:P ) drack te och åt mackor. Jag läste även ut när lucy sullivan skulle gifta sig.
sen kom den stunden när jag skulle krypa ned i sängen och sova lite. runt 22 snåret släckte jag lampan och gosade ner mej.
då kom tankarna, jag började fundera på hur jag ska kunna träffa min farmor i jul utan att behöva prata med pappa, man måste nämligen ha en nyckel för att ta sig in..
jag ringer min faster tänkte jag, men då måste jag förklara för henne varför jag inte ringer min pappa och då blir det bara jobbigt..
men jag får nog ta och ringa henne ändå, hon vet ju hur han är.. men det är smärtsamt att behöva prata om det med henne. jag har inte särskillt bra kontakt med henne..
då trodde jag att jag skulle få sova lugnt, men nej då.. då ska jag börja fundera över min pappa och må dåligt över det.. jippi... där försvann den nattsömnen.
Hur kan en förälder göra så här mot sitt barn?
Jag vet att det bästa för min skull skulle vara att bryta med honom, men det är inte så lätt, han är ju ändå min pappa. min alldeles egna fördjävliga pappa..
jag vet att jag är 21 och borde kunna hantera det här efter ett helt liv utan pappa, men så enkelt är det inte.. ja önskar att det var det.
Jag skulle vilja att han var en pappa som brydde sig, men det kommer han aldrig att bli.. han kommer alltid att såra mig. och de måste jag leva med... även om jag inte vill.. men kanske när jag blir äldre att jag kan bryta med honom.. eller att jag är starkare och inte påverkas lika lätt.. men jag tror mer på den första alternativet..
det låter kanske hårt att bryta med sin pappa, men de som vet förstår!
Tack pappa för den goda nattens sömn!
Tack för att ni finns för mej när jag brhöver det!
men det är inte lätt alla gånger att prata om sådana här saker med er som inte varit där..och jag vet att jag säger att jag mår bra fasten jag kanske inte gör det.. men jag tacklas med det på mitt sätt..var inte oroliga!
tack för att ni finns ännnu en gång, och jag vet att jag kan vända mig till er när som helt och hur som helt :D
jag väntade och väntade, men det dök inte upp någon handledare så jag gick för att kolla sals dörren , så att jag inte hade tagit miste på tiden eller så... när jag kommer fram till salen så ser jag ett fint litet a4 där som inte är ett schema utan en lapp där det står med grön text att hon är sjuk och lektionen är inställd.
så var det bara att ge sig iväg hem igen, jag kom hem och lagade mej lite mat och gav mig sedan iväg på alby för en flygbladsutdelning. där väntade 20 min efter utsatt tid på de andra och ingen kom.. de var bara att åka hem igen. skulle igentilgen ha varit på möte klockan 18:30 men orkade inte efter den här dagen så jag åkte hem istället.
jag kröp upp i sängen med min älskade harry potter bok ( som jag läser för andra gången nu:P ) drack te och åt mackor. Jag läste även ut när lucy sullivan skulle gifta sig.
sen kom den stunden när jag skulle krypa ned i sängen och sova lite. runt 22 snåret släckte jag lampan och gosade ner mej.
då kom tankarna, jag började fundera på hur jag ska kunna träffa min farmor i jul utan att behöva prata med pappa, man måste nämligen ha en nyckel för att ta sig in..
jag ringer min faster tänkte jag, men då måste jag förklara för henne varför jag inte ringer min pappa och då blir det bara jobbigt..
men jag får nog ta och ringa henne ändå, hon vet ju hur han är.. men det är smärtsamt att behöva prata om det med henne. jag har inte särskillt bra kontakt med henne..
då trodde jag att jag skulle få sova lugnt, men nej då.. då ska jag börja fundera över min pappa och må dåligt över det.. jippi... där försvann den nattsömnen.
Hur kan en förälder göra så här mot sitt barn?
Jag vet att det bästa för min skull skulle vara att bryta med honom, men det är inte så lätt, han är ju ändå min pappa. min alldeles egna fördjävliga pappa..
jag vet att jag är 21 och borde kunna hantera det här efter ett helt liv utan pappa, men så enkelt är det inte.. ja önskar att det var det.
Jag skulle vilja att han var en pappa som brydde sig, men det kommer han aldrig att bli.. han kommer alltid att såra mig. och de måste jag leva med... även om jag inte vill.. men kanske när jag blir äldre att jag kan bryta med honom.. eller att jag är starkare och inte påverkas lika lätt.. men jag tror mer på den första alternativet..
det låter kanske hårt att bryta med sin pappa, men de som vet förstår!
Tack pappa för den goda nattens sömn!
Tack för att ni finns för mej när jag brhöver det!
men det är inte lätt alla gånger att prata om sådana här saker med er som inte varit där..och jag vet att jag säger att jag mår bra fasten jag kanske inte gör det.. men jag tacklas med det på mitt sätt..var inte oroliga!
tack för att ni finns ännnu en gång, och jag vet att jag kan vända mig till er när som helt och hur som helt :D
Kommentarer
Trackback