Torsdag
Ja då var det torsdag igen :P
Idag vad händer då.. hmm, jaaa jag ska tvätta lite nu, sen ikväll ska jag på tjejjours möte en sväng, känns verkliogen bra att vara tillbaka :D jag har saknat alla underbara tjejer på jouren!
Sen kanske om jag hittar någon inspiriation så kanske jag ska teckna på min serie till manga kursen.. jag bytte karaktärer och har ändrat min historia :D yeey
nu komemr den bli bra så fort jag får ner den i serie form, åtminstone så har jag tecknat båda huvudfigurerna :D så de vet jag hur de ser ut :P
De va det om dagen.. ja å nu vet jag vart mina humörsvängningar har kommit ifrån den senaste veckan.. jaaa jag hatar att vaar tjej ibland.. vissa delar av det iaf :P
hahaha jippi nu får jag faktiskt tycka synd om mig själv :P
Tankar som dykt upp under natten/dagen:
Jag funderar lite grand över hur världen fungerar igentligen?
Jag undrar hur det är meningen att folk ska bete sig?
JAg skulle vilja veta reglerna och riktlinjerna... nån som vet om dem.. nej jag kunde just tänka mig det.. hur ska man då kunna veta hur man ska bete sig.. jag pallar inte att svika och bli sviken om och om igen.
För att citera min syster
"Det enda djuret som gör om samma misstag mer än en gång är människan, vi går in i den där jävla dörren fler än en gång."
så sant, och varför lär man sig inte av sina misstag? Varför låter man sig bli sviken om och om igen, varför låter man folk ta sig in under ytan om och om igen?
Varför komemr man efter gång på gång?
Varför tar man inte itu med saker på en gång?
VArför är människor så lögn aktiga? hur ska man kunan lite på någon igentligen?
Det här inlägget grundar sig på en dröm jag hade härom natten, och grundar sig på en av de jobbigaste delarna i mitt liv.. varför låter jag någon svika mig utan att säga ifrån?
varför gör jag det om och om och om igen utan att ta ett steg tillbaka och säga NEJ jag vill inte? varför gör jag bara inte det? VAd är det som är så svårt med det?
Så svårt kan det inte vara eller jo det kan det, jag har försökt att säga nej i flera år när någon sviker.. men det går verkligen inte.. den första jag måste säga stopp till är min egen pappa.. sen kommer resten.. jag pallar inte att bli sviken igen.. jag är så bräklig och behöver lite trygghet och stabilitet i mitt liv.. nån som faktiskt orkar med att jag är trasig och inte hel.. jag försöker att bli hel och jag kämpar.. jag blir helare och helare för varje dag som går.. men det är tufft..
Men jag är trasig och det vet jag om, jag har massor av skelett i garderoben och jag rensar den varje dag men det dyker upp nya till och ifrån.. men nu jäklar.. jag vill bli av med dem, jag vill inte ha dem nå mer jag vill inte.. NEJ!
Jag måste lära mig leva med min pappa som ett faktum, men det är svårt när allt just för tillfället kretsar runt farsdag.. jo så klart det finna massor av fina och bra pappor.. men min är inte det.
jag behöver en stabil människa att luta mig mot när det blir extra jobbigt, någon som orkar lyssna på min gråt och som håller om mig, nån som låter mig ha mina dåliga dagar och mina bra dagar..
jag behöver en riddare som tar mig i sin famn!
Vart finns du?
Sen så vet jag att man inte blir hel av att ha någon vid sin sida, även om det är det man vill.. men det ända jag vill ha är någon som faktiskt tycker om mig för mig och accepterar mig och mina skelett.. jag vet att man inte ska lägga sin tro på kärlek.. men finns det något som kan laga en trasig själv så är det kärleken.. jag vill ha stabilitet och närhet. jag behöver det för att ta mig igenom allt..
Finns du någonstans?
// Vessli - Dumma höst
Idag vad händer då.. hmm, jaaa jag ska tvätta lite nu, sen ikväll ska jag på tjejjours möte en sväng, känns verkliogen bra att vara tillbaka :D jag har saknat alla underbara tjejer på jouren!
Sen kanske om jag hittar någon inspiriation så kanske jag ska teckna på min serie till manga kursen.. jag bytte karaktärer och har ändrat min historia :D yeey
nu komemr den bli bra så fort jag får ner den i serie form, åtminstone så har jag tecknat båda huvudfigurerna :D så de vet jag hur de ser ut :P
De va det om dagen.. ja å nu vet jag vart mina humörsvängningar har kommit ifrån den senaste veckan.. jaaa jag hatar att vaar tjej ibland.. vissa delar av det iaf :P
hahaha jippi nu får jag faktiskt tycka synd om mig själv :P
Tankar som dykt upp under natten/dagen:
Jag funderar lite grand över hur världen fungerar igentligen?
Jag undrar hur det är meningen att folk ska bete sig?
JAg skulle vilja veta reglerna och riktlinjerna... nån som vet om dem.. nej jag kunde just tänka mig det.. hur ska man då kunna veta hur man ska bete sig.. jag pallar inte att svika och bli sviken om och om igen.
För att citera min syster
"Det enda djuret som gör om samma misstag mer än en gång är människan, vi går in i den där jävla dörren fler än en gång."
så sant, och varför lär man sig inte av sina misstag? Varför låter man sig bli sviken om och om igen, varför låter man folk ta sig in under ytan om och om igen?
Varför komemr man efter gång på gång?
Varför tar man inte itu med saker på en gång?
VArför är människor så lögn aktiga? hur ska man kunan lite på någon igentligen?
Det här inlägget grundar sig på en dröm jag hade härom natten, och grundar sig på en av de jobbigaste delarna i mitt liv.. varför låter jag någon svika mig utan att säga ifrån?
varför gör jag det om och om och om igen utan att ta ett steg tillbaka och säga NEJ jag vill inte? varför gör jag bara inte det? VAd är det som är så svårt med det?
Så svårt kan det inte vara eller jo det kan det, jag har försökt att säga nej i flera år när någon sviker.. men det går verkligen inte.. den första jag måste säga stopp till är min egen pappa.. sen kommer resten.. jag pallar inte att bli sviken igen.. jag är så bräklig och behöver lite trygghet och stabilitet i mitt liv.. nån som faktiskt orkar med att jag är trasig och inte hel.. jag försöker att bli hel och jag kämpar.. jag blir helare och helare för varje dag som går.. men det är tufft..
Men jag är trasig och det vet jag om, jag har massor av skelett i garderoben och jag rensar den varje dag men det dyker upp nya till och ifrån.. men nu jäklar.. jag vill bli av med dem, jag vill inte ha dem nå mer jag vill inte.. NEJ!
Jag måste lära mig leva med min pappa som ett faktum, men det är svårt när allt just för tillfället kretsar runt farsdag.. jo så klart det finna massor av fina och bra pappor.. men min är inte det.
jag behöver en stabil människa att luta mig mot när det blir extra jobbigt, någon som orkar lyssna på min gråt och som håller om mig, nån som låter mig ha mina dåliga dagar och mina bra dagar..
jag behöver en riddare som tar mig i sin famn!
Vart finns du?
Sen så vet jag att man inte blir hel av att ha någon vid sin sida, även om det är det man vill.. men det ända jag vill ha är någon som faktiskt tycker om mig för mig och accepterar mig och mina skelett.. jag vet att man inte ska lägga sin tro på kärlek.. men finns det något som kan laga en trasig själv så är det kärleken.. jag vill ha stabilitet och närhet. jag behöver det för att ta mig igenom allt..
Finns du någonstans?
// Vessli - Dumma höst
Kommentarer
Trackback